Jag vet verkligen inte vad som händer med min sk familj. Jag blir bara så äckligt frustrerad över att människor som ska vara mitt eget kött och blod inte kan acceptera ett förlåt, och sedan gå vidare. Skillnaden mellan mig och min pappa till exempel är att jag bad om ursäkt för att jag trodde blint på den man som jag var tillsammans med då. Pappa sa då, ialla fall, att han accepterade den ursäkten men så är inte fallet. Att någon som ska ha varit med och skapat mig kan sjunka så lågt och mena på att jag MEDVETET gjort saker och ting för nästan tio år sedan är sårande. Jag ringde till min pappa igår för att tacka för julklappspengarna som han skickat. Sedan så frågade jag om Jr skulle komma upp till honom när han fyller år i början på januari. Vilket han redan visste om för Jr hade frågat honom.
Vi kom in på saker som hänt tidigare i våra liv. Jag försökte förklara för honom att jag blir så otroligt ledsen över att han inte kan ta 2 min av sin tid och ringa ibland för att fråga hur jag eller Jr mår. De gånger som jag ringt så har jag blivit avsnäst..då slutar man ringa efter ett tag. Så är det med alla människor tror jag, när man inte känner sig omtyckt och värdefull. Pappa pratade om andra saker, som att jag har lagt ut ett kort på mig och honom från min barndom. Han blev skitförbannad och menade att jag inte får det utan att fråga honom. Hur kunde han veta det? vem har sagt det till honom, eller sitter han och läser min blogg? jag vet inte för det kom inte fram. Men så här står det på datainspektionens hemsida:
“Enlig personuppgiftslagen är det tillåtet att behandla personuppgifter i så kallat ostrukturerat material, till exempel löpande text och enstaka bilder, utan andra restriktioner än att man därigenom inte får kränka den enskildes personliga integritet. Att lägga upp några bilder på någon annan på en vanlig hemsida på Internet kan därför vara tillåtet. Men det får alltså inte ske om det kränker den enskildes integritet” (Datainspektionen)
Alltså får jag göra det… hmmm han blev skitförbannad och sedan kom det fram att han ansåg att jag medvetet lurat min egen bror för nästan 10 år sedan. Åh, att inte människor kan fatta att jag blev förd bakom ljuset precis som de. Men jag har valt att förlåta den mannen, jag har inte ägnat honom en endaste tanke på flera flera år. Jag har försökt ställa allting till rätta, jag ville betala av pengarna till min bror varpå han säger att det var pappa som betalat. Då vänder jag mig till min pappa och i flera flera år så har jag sagt att jag vill betala men han säger bara “det ordnar sig” sedan händer det inte ett jota.
Min pappas fru satt i telefonen den första tiden och sa att jag inte behöver ha kontakt med min pappa för att jag är vuxen. VA?!? jag fick sedan höra, vid flera tillfällen, att jag var en dålig mamma. Detta är snart 15 år sedan och ännu har det inte kommit ett förlåt. Jag vet att jag skulle acceptera den ursäkten bara den kom. Hur svårt kan det vara att försöka sätta sig ner och prata om det. Hon vet om att jag inte tänker komma och hälsa på dom så länge som vi inte pratat om det…Det är inte jag som sårat henne utan tvärt om.
